För att inte lita enbart på mina egna begränsade åsikter eller rent av fördomar skrev jag ett brev till e-postlistan ChoralTalk så lydande: ”Jag förbereder en artikel om att sjunga utantill under konsert. Mina egna åsikter är kanske inte tillräckliga så jag vänder mig till er för att få ökad kunskap. Att ha kören att sjunga utantill verkar att vara högt värderat. Jag vet att korister utsatta för detta tycker att det är stressigt eller rent av omöjligt att lära sig, säg, aderton sånger utantill för en konsert. Om ni har beslutat för eller emot, vilka är era skäl för detta? Mitt mål är att nyansera en svart-vit bild”.

 Listan Choral Talk är avsedd för professionella kördirigenter. Dirigenternas svar var många, intressanta och varierande. Svaren riktades till listan varför dirigenterna kunde reagera på varandras svar. Någon entydig, samstämmig åsikt finns inte bland professionella kördirigenter i USA. En del krävde sång utan noter andra ansåg att det är bättre att ha noterna som stöd.

Barnkörer, grundskolkörer och gymnasiekörer sjunger utantill. I högskolor var läget mera obestämt. Om man övar upp till tre gånger per vecka, sjunger kören utantill. Om man övar en gång per vecka, men ger 3-4 konserter per år, använder man noter. Man kan skönja en åldersvariabel. Att ålder påverkar inlärningsförmågan är helt klart, men någon menade ändå att hög ålder inte är någon ursäkt. Man skulle kämpa på. Det lyckas till sist!

 Vidare framförde man att barbershop-körer sjunger utantill för de använder inte noter alls i inlärningen. Samma gäller swing- och jazzkörer. Kyrkokörer sjunger inte utantill för de kommer inte så långt på en vecka. Professionella körer sjunger som regel med noter för ingen betalar dem för memoreringen.

Detta var praxis enligt typ av kör. Det centrala i frågan borde ju vara om resultatet blir bättre då kören sjunger utantill. Låter det bättre? Blir det mera nyanserat, renare, mera berörande? Det var i denna centrala fråga man var oense. Jag citerar en dirigent: ”Om dirigenten bara gör vackra figurer i luften, eller värre, bara är en levande metronom, så blir framförandet inte meningsfullt bara för att kören sjunger utantill.” En annan framförde att det blir svårt att göra ändringar i tolkningen efter att stycket inlärts på ett visst sätt.

Utgående från hjärnfysiologiska faktorer kan man också ha olika ståndpunkter. Om man inte kan verket utantill så är en del av hjärnan sysselsatt med att följa text och noter och inte dirigenten. Å andra sidan kan man vara så upptagen av att studera sina mentala noter att man inte kan följa med dirigenten! De som stödde användning av noter ansåg att det är ett vettigt sätt att stöda minnet, men koristen bör kunna musiken näst intill utantill. En professionell körsångare (radiokör) skrev följande: ”Det viktigaste argumentet är, att när man släpper noterna, så får man frihet att ägna sig åt musiken på musikens premisser – men mitt motargument är nog att jag är övertygad om att den friheten är fysisk och inte mental.”

Någon dirigent anlade estetiska synpunkter. En menade att det var fint att kunna se hela koristen utan störande notpärm. En annan tyckte att det var vackert då koristerna höll sina mappar. Om handhållna mappar stör kan man använda notställ föreslog en som kompromiss.

Själv tycker jag som korist, att det är pretentiöst att ha kören att sjunga utantill som ett varumärke. Att tvinga kören att sjunga en hel konsert med körlyrik av Stenhammars eller Peterson-Bergers kaliber vore vanskligt. Men framför allt: även om det vore möjligt, är det ett vettigt sätt att använda koristernas tid på?

 Det eviga problemet är att koristerna stirrar för mycket i noterna i stället för på dirigenten. Det påminner dirigenterna ständigt oss korister om. Att sjunga utantill skall ju komma tillrätta med detta, men det i sin tur medför andra problem. En dirigent berättade om sin kompromiss, som han kallade tvåsekunders regeln. Han tillåter koristerna att se i noterna hur många gånger som helst – men endast två sekunder i taget! Inte alls tokigt!

Hela diskussionen finns att läsa på www.choralnet.org. Sök i ChoralTalk archives med ”Singing by heart”.

 

Artikeln är skriven av Karl-Erik Kronström och har publicerats i Resonans 2-2007

kalle.kronstrom@pp.inet.fi