|
I slutet av 1980 talet då Sovjetunionen öppnade sina gränser
till väst, och Estland kunde söka vänortskontakter till norden för kulturutbyte, så blev Ekenäs vänort för Kuressaare på Ösel
(Saaremaa).
För sommaren 1989 fanns planer på Ösel att bjuda in gäster från Ekenäs i Finland och Visby i Sverige för att delta i kulturdagarna"Saaremaa
Suvi '89".
|
| Personlig inbjudan till "Saaremaa Suvi '89" |
Enligt de ursprungliga planerna skulle Västnyländska kammarkören
med sin dåvarande dirigent Åsa Westerlund delta, men i sista stund fick kören backa. Det var dock några som inte ville
ge upp, utan övertalade intresserade att följa med på en oförglömlig resa.
Till sist var vi 7 sångare och
dirigenten Solveig Kronström som samlades
för sex kvällar hemma hos dirigenten för att öva sex sånger i ojämna stämmor.
|
| Vår enda alt 1989. Babi. |
|
| Täna 23 juunil Kuressaare Kapiitli Saalis laulavad Tammisaari Segakoor Soomest (Ex Tempore)1989. |
Tenorer fanns det 3 av men alten var ensam. Bas och sopran var
dubbla.
Det dirigenten till slut valde vi skulle framföra var:
Kalliolle kukkulalle
Bort allt vad oro gör
I folkviseton
I norden utväljes
Fragranzia
Dansvisa
Den sista med finsk och estnisk nonsenstext. Tid för mera fanns
icke. Dessutom fick vi information om praktiska arrangemang i Kuressaare och om språkliga fällor som finns mellan estniskan
och finskan av Ekenäs kultursekreterare Bo-Eric Rosenqvist, där ett ord kan likna ett annat men
betyder nåt helt annat på det andra språket, tex att säga i butiken att varan är "halpaa"(billig),
betyder på estniska "dålig"(halb), vilket den hoppeligen inte är, men odav
nog.
Gruppen fick namnet Rästit (Rest), men
mest på skämt.
På plats kallades vi officiellt av
värdarna Tammisaari segakoor (Ekenäs blandade kör).
|
| Soli och Dorrit i restaurang med röda gardiner i Kuressaare 1989. |
Avståndsfakta!
Då man besöker
Ösel är de några saker man bör känna till. Resan mellan Tallinn och färjfästet i Virtsu tar ca 2-2.5 h. Resan över Suur väin
(Stora sundet) 35-40min. Det kan vara bra att beställa biljett i förväg, köerna är nuförtiden långa.
Efter överfärden kommer man till ön Muhu. Där finns Koguva by
och gården Tooma där estniske nationalpoeten Juhan Smuul föddes. Han premierades på sin tid med
Lenin priset.
Då färden fortsätter mot Ösel är det ännu ett sund, nämligen Väike
väin (Lilla sundet). Där har man låtit bygga en vägbank. Körtiden till Kuressaare från färjfästet i Kuivastu är för övrigt
ca 1 h.
Då vi gjorde vår resa 1989, söktes vi från Tallinn i 2 av bränsle
och avgas stinkande och heta minibussar. Dagen var solig och varm.
Eftersom tidtabellen var drygt tilltagen fanns
det tid över för att visa oss Koguva friluftsmuseum på Muhu.
Där trivdes vi dock så väl att framme vid vårt mål, Kuressaare
konstskolas gårdsplan var det visst, hade man väntat på oss i 30-45 min. Mottagningskommittén bestod av kulturchefen Rein
Orn och värdkören Lyra segakoor och gästerna, Allmänna sången från Visby. Vi premierades med bröstmärket "Saaremaa
Suvi '89", blommor och en massa sång.
Här inne i Kuressaares medeltida borg var vi på rundtur. Där
har det minnsann hänt en hel del.
|
| Kuressaares medeltida biskopsborg 1989 i färgeffekt av fotografen. |
|
| Till höger XT:s Jalle och Liilia från värdkören Lyra utanför slottet i Kuressaare juni 1989. |
Vår guide Ülo Roos berättade om ett fall, som Heinz Arm översatte
till svenska (han är estlandssvensk), om en igenmurad dörr man hittade för ca: 30år sen. Där hittades en tysk ordensriddare
iklädd harnesk, med en brödbit och ett krus med vatten framför sig. Senare, efter att man gått igenom arkiv, fick
man reda på att riddaren hade sett en kvinna i ögonen och fattat tycke för henne. Och det tyckte ordensbröderna inte om.
|
| Den inmurade Ordensriddaren i dåtida Arensburg slott. (I dag Kuressaare slott) |
Ordensbröderna blev avundsjuka så de murade in sin bror.
Efter den händelsen blev riddarna förbjudna att möta kvinnors
blickar då man rörde sig i Kuressaare. Men gick alltså med blicken i marken
framför sig. Allt för att unvika liknande tragedier i framtiden.
Som sig bör i gamla slott finns även där en fängelsehåla. För
30-40 år sedan var där skolklasser på rundtur i slottet. De besökte rummet med fängelsehålan.
Klassen gick vidare men en pojke var nyfiken och ville veta hur
djup den var.
Han lyfte upp gallret och provade med fötterna hur långt han når.
Han tappade greppet och föll ner medvetslös.
Följande grupp gjorde som alla andra grupper. Tände en tidning
och kastade ned den.
Pojken fick den brinnande tidningen på sig och vaknade ur
sin medvetslöshet, jämrade sig och blev räddad.
Efter den händelsen fick gallret lås och hålan försågs med elektriskt
ljus.
|
| Tänukiri från Kuressaare. |
|
