Vokalensemblen Ex Tempore

Piae Cantiones "En sångskatt som fortsätter att fascinera"

Home | Om att sjunga utantill i kör | XT-Konserter och repertoarer. | Piae Cantiones "En sångskatt som fortsätter att fascinera" | Linkar - Linkit - Links | "Nigra sum sed formosa" En fråga om färg. | Hur skall latinet egentligen låta? | Foto Gallery | På djupet

 
 
Finns det en finländsk kör, som inte sjungit någon sång ur samlingen Piae Cantiones? Bekanta sångtitlar är Ave maris stella divinitatis, Ecce novum gaudium, In dulci jubilo, Jucundare jugiter, Gaudete, Puer natus in Bethlehem och Tempus adest floridum.
 
I original och arrangemang
 
Ovannämnda sånger ingår i den samling med 74 latinska skolsånger som 1582 utgavs av den finländske studenten Theodoricus Petrus Rutha i Greifswald. Själva redigeringsarbetet hade gjorts av Jacob Finno, rektor för Katedralskolan i Åbo.
 
Denna bok är sällsynt, men man kan bekanta sig med sångerna i en facsimileupplaga som Fazer gav ut 1967. Samma år utgavs också Harald Anderséns och Timo Mäkinens modernisering av de flesta av de ursprungliga sångerna till modern notskrift och med texter på latin och finska. De flerstämmiga sångerna utgavs i ett ytterligare häfte samma år. Översättningar till svenska av Ole Torvalds utkom 1972 redigerade av ovannämnda experter.
 
Heikki Klemetti utgav 1911 ett häfte med 22 Piea Cantiones-sånger i arrangemang, som kan betecknas som romantiska. De är mera utsmyckade och har förlorat en del av sin medeltida kärvhet. En del anser att Klemettis arrangemang inte gör det medeltida ursprunget rättvisa. Men åtminstone Ave maris stella divinitatis och Tempus adest floridum har fått spridning i Norden tack vare att de ingår i Nordklanghäften. I sin utgåva försåg Klemetti också melodierna med egna texter, vilket verkar vara mindre lyckat.
 
Tempust adest floridum uppträder i många textskepnader. Den mäst kända är säkert den engelska carolen Good King Wenceslas. I Djäknevisa har melodin kombinerats med en svensk kärleksdikt (se Resonans 5/2000 "Jakten på Djäknevisa"). I England utgavs 1910 en praktupplaga av Piae Cantiones av G.R.Woodward, vilken bidragit till kännedom om sångerna i England.

discantus.jpg
Gaudete för fyra stämmor, ur Piae Cantiones 1582.

 
På CD och på nätet
 
Naxos utgav 1999 en CD med 13 Piae Cantiones-sånger (Let Voices Resound) framförda av Oxford Cameratas damer. 

Recensenterna öste beröm över skivan och påpekade att damstämmor var synnerligen lämpade för dessa djäknesånger eftersom de i tiden framfördes av unga pojkar. Utländska cd-skivor med Piae Cantiones har gjorts av Hortus Musicus och Pro Musica Antiqua, Oslo.

En sökning på internet ger flera träffar än man orkar med. Gaudete och Personent bodie verkar att vara de mest sjungna sångerna men många andra finns på körernas repertoar utomlands.

Sökningen ger också andra intressanta fakta. Kenins Talivadis komponerade 1968 ett verk kallat Piae Cantiones Novae för SATB kör a cappella. Komponisten bor i Kanada. Dirigenten för kammarkören Elmer Iseler Singers, Lydia Adams, har utmanat tio kanadensiska komponister att göra nya arrangemang till Piae Cantiones-melodier. Dessa skall framföras på konsert i Toronto 18.12.2002.

Starta sällskap för Piae Cantiones!

Hur tillgängliga är Piae Cantiones i dag för dirigenter runt om i världen? Jyväskylä universitetsbibliotek presenterar på internet sitt exemplar av utgåvan 1582. Detta borde uppföljas med utläggningar av hela upplagan i facsimile och i modern notskrift och modernt skrivsätt för latinet på nätet. Då skulle denna sångskatt bli tillgänglig för musikkännare, latinister, kyrkohistoriker o.s.v.

En annan god gärning vore att sjunga in samtliga sånger i de arrangemabg de existerar i i utgåvan 1582 på ett par cd-skivor. Samtliga Bellman-epistlar har ju också sjungits in. Detta har gjorts på Bellmansällskapets försorg. Det skulle säkert finnas intresse för ett motsvarande Piae Cantiones-sällskap.

Detta sällskap i sin tur skulle kunna ordna regelbundet återkommande Piae Cantiones-festivaler i Åbo, Katedralskolans hemvist. Då är vi tillbaka till Jacob Finno. Vilken tur att han sammanställde denna viktiga bit i finländarnas självbild!

Texten har publicerats i Resonans 4/2002, och är författad av: kalle.kronstrom@pp.inet.fi